Det finns många situationer där du kan använda din tempoväxling även när det inte finns ett självklart passningsalternativ framåt. När passningen inte finns betyder det inte att spelet ska stanna.

Kan du inte bryta linjer med passning, då bryter du linjer genom att driva. Men sättet du gör det på är helt avgörande.

Det handlar inte om att driva rakt in i yta. Det handlar om att gå mot spelare först. De bästa mittfältarna söker upp en motståndare, tvingar honom att fatta ett beslut, och först därefter attackerar de ytan som öppnas.

I den här situationen är du framför deras första press. Det är två anfallare som ansvarar för dig. I stället för att spela sidled direkt vill jag att du driver mot den andra anfallaren.

När du gör det sker ett överlämnande i pressen. Den första lämnar över ansvaret. Och i den överlämningen blir det alltid en liten fördröjning. Det är där ytan uppstår.

Nu hamnar den andra anfallaren i ett dilemma. Han ska både hålla sin zon och pressa dig. Ska han låta dig spela vidare, eller ska han kliva och samtidigt försöka stänga mittbacken?

Ofta försöker anfallare göra båda. Och det är precis då ytan öppnas bakom dem. Det är den ytan du ska attackera.

Med din tempoväxling, din explosivitet och din kraft i steget är det här en nyckel i ditt spel. Om du börjar använda det här konsekvent kan du styra matcher. Fysiken finns. Tekniken finns. Det handlar om att ta initiativet.

De bästa mittfältarna väntar inte på den perfekta passningen. De skapar situationen själva. Driver sidledes, låser en spelare, ställer frågor.

I värsta fall kliver han upp och stänger. Bra. Då spelar du mittbacken. När han gör det blir du fri i nästa aktion som tredje man.

Det här är att spela mot motståndaren, inte bara mot bollen. Att flytta spelare, inte bara flytta passningar.

När bilden inte är tydlig, sök upp spelare. Spela provocerande.